Vi tillbringar alltmer tid i våra hem, ofta ensamma eller omgivna av likasinnade. Digitaliseringen och andra förändringar i samhället har minskat våra behov av att röra oss ute i offentliga miljöer. Detta får flera negativa konsekvenser. Torg och gator blir glest befolkade eller tomma. Restauranger och butiker avvecklas eller går på sparlåga. Motivationen att gå ut minskar ytterligare. Känslan av en övergiven plats i stadskärnan är ofta påtaglig. Utvecklingen bidrar till ökade problem med social isolering och utanförskap, ofta för redan utsatta grupper.
Härutöver finns en trygghetsproblematik. Folktomma och icke omhändertagna platser upplevs av många som otrygga. Ibland kan det vara så att säkerheten, det vill säga den faktiska risken att utsättas för brott, är lägre på sådana platser. Oavsett om så är fallet eller inte, utifrån vad brottsstatistiken visar, medför otryggheten i sig minskad frihet och välbefinnande. Vare sig rädslan är befogad eller inte, kan den medföra att man inte vågar sig ut kvällstid, eller att man går ut med en klump i magen, eller att man är orolig för någon anhörig som vistas ute.
Den negativa utvecklingen berör härutöver trygghetsfrågor i ett större perspektiv, bortom den enskilda människan eller platsen. Vardagliga fysiska möten med människor som inte är som oss själva i en trygg miljö anses nämligen betyda mycket för vår egen utveckling, bland annat vår tillit och tolerans gentemot andra människor. Mötena anses därför vara av grundläggande betydelse för bevarande av vårt öppna och demokratiska samhälle. Folklivet i våra offentliga rum fyller därför en viktig funktion för att bibehålla eller utveckla ett gott samhällsklimat. Den nuvarande utvecklingen, där sådana möten i allt högre utsträckning uteblir, riskerar att bidra till förvärrande av flera andra pågående negativa tendenser, så som ökad polarisering och skillnader i förutsättningar mellan olika socioekonomiska grupper. Allt detta bidrar till minskad tillit och trygghet i hela vårt samhälle.