Under fem dagar vände och vred en härlig blandning av kommunanställda, konsulter, utvecklare, konstnärer, kreatörer och kreativa finansnissar på olika dimensioner av placemaking under Placemaking Week Europe i Rotterdam. I en värld där tryggheten minskar, köpcentrum och kontorsfastigheter står med tomma lokaler, kulturen kämpar och ensamheten ökar stod det tydligt att placemakers förmåga att skapa gemenskap och levande, trygga och trivsamma mötesplatser är viktigare än nånsin.
Tre saker som vi tyckte stack ut, som vi tar med oss och vill dela med oss av var:
Gamification och improvisationsteater
Två kreativa sätt att påverka ombyggnationsprocesser och inkludera fler kom från programpunkterna “Co-creating Spaces with Gamification” och “Improvising the City with Street Scene Theatrics” .
Studio Oas brädspel går ut på att samskapa nya stadsdelar genom gamification. Syftet är att skapa meningsfulla möten mellan communities, myndigheter och andra intressenter för att skapa bättre platser. Genom att sätta sig in i olika karaktärers behov får speldeltagarna föreslå allt ifrån parker till belysning och förskolor vilket ledde till kreativa förslag, intressanta diskussioner och härliga skratt!
Improvisationsformen är ett nytänkande samarbetsverktyg som handlar om att stärka deltagarnas självförtroende och öka kreativiteteten med hjälp av en kombination av improvsiationsteater och placemakingprinciper. Improvisationsformen var enligt vissa av oss ett mycket mer utmanande tillvägagångssätt. Hur benägna vi är att interagera med andra människor och hur höga vi upplever att trösklarna är, är ju högst individuellt. Ha alltid i minnet improvisationsteaterns gyllene regel om “ja och” istället för “nej men”.
Learning from failure
Föreläsningen ”Learning from failure: Intentions, Expectaitons & Risks” påminde oss om att vi i vårt arbete hela tiden måste riskera misslyckande för att pusha gränserna och bli bättre. Framgång och misslyckande är starkt sammankopplade och kan ibland ske samtidigt. Ett misslyckande kan ibland leda till en långsiktig framgång. Att få möjligheten att jämföra sina egna utmaningar, möjligheter och misslyckanden med internationella placemakers från hela världen var både roande och högst lärorikt. Att mäta det vi gör och att våga dela med sig av resultat oavsett om de är bra eller dåliga gör så att vi utvecklas och blir bättre.
Patient Capital – Key to Social Sustainability
I programpunkten Patient Capital – Key to Social Sustainability lyftes intressanta exempel och perspektiv på de värdeskapande processer som placemaking sätter igång. Ett klassiskt exempel visade på hur hyresgäster steg för steg förädlat en fastighet genom att locka dit ett café, utveckla en uteservering, addera grönska med mera, vilket genererat en kraftig ökning av fastighetsvärdet. I det aktuella fallet tillkom inte värdeökningen dem som drivit utvecklingen, men resultatet ger en fingervisning om att om en liten del av denna värdeökning skulle kan tas för att finansiera placemaking så skulle så mycket mer bra kunna göras för våra livsmiljöer – och det skulle betala sig! Ett annat exempel belyste hur placemaking-processer kan generera framtida kostnadsbesparingar för olika aktörer. Genom att utveckla det offentliga rummet, stärka trygghet, säkerhet, tillhörighet och påverkan kan kostnader minskas för alltifrån försäkringsbolag till sjukvård. Hans Karssenberg från den ledande placemaking-organisationen STIPO konstaterade att vi behöver inkludera drift i utvecklingsmodellen och att placemaking måste sätta värden på framtida vinster. Det går inte bara att bygga en socialt hållbar stad. Idag är lösningen sociala krav vid exploatering är den vanligaste sättet att göra detta, men hur går det sedan när ett projekt går in i förvaltningsfasen? Eller om behoven inte är desamma när bygget är klart som i tidigt skede? Det behövs nya finansiella modeller. Vägen dit handlar om att hitta tillräckligt bra nyckeltal. Utvecklingen av vedertagna KPIer och för att så gott det går räkna på effekter är otroligt viktigt. Detta kommer Centrum för AMP fördjupa oss i ytterligare framöver.
Vår slutsats här är att det är dags att uppvärdera placemaking från att vara övervägande tillfällig till mer permanent. Det stärker tryggheten och ökar trivseln. När social isolering blivit ett folkhälsoproblem är gemenskap en klok ordination. Långsiktig närvaro och kontinuitet möjliggör och bygger gemenskap. Det är en lärdom som vi på Centrum för AMP har dragit baserat på vår praktiska erfarenhet av närvaro och aktivering av platsen sex dagar i veckan året om.